gustavbergsten.blogg.se

Det är svårt att sätta i ord hur jag känner idag. Uppgiven är nog det närmaste. Jag vill bara lägga mig ner och sova igenom dagen. Jag må le på utsidan men på insidan är jag tom.

 

Jag förstår inte hur det verkar så lätt för andra att hitta personer att vara med. Vad är det för fel på mig? Vad gör jag för fel? Är det meningen att jag ska vara ensam? Dom frågorna sitter kvar men utan den extrema smärta jag förknippar med dom. "Men du är ju en så god och snäll människa det är klart att du hittar någon." Jag vet inte hur många gånger jag har hört det. Hur kan jag tro att det någonsin blir annorlunda när inget pekar på det.

 

Jag hatar hur jag tycker synd om mig själv. Patetisk är jag. Jag förstår varför ingen vill vara med en sån ynkrygg till person som mig.