Dag 15 29/3-13

Det känns som att min hjärna slår knut på sig själv. Mina tankar går huller om buller om varann, börjar på en tanke och slutar med en annan totalt osammanhängande.
 
Jag har lagt grunden till min tredje utgåva av mina samlade texter. Det ser ut som att jag får tillräckligt med text för en i månaden. Är besviken på mig själv att jag inte kan skriva något upplyftande. Men det får vara som det är.
 
Jag har i alla fall fått rutin på att ta mina tabletter. Tröttheten börjar jag bli van vid så den stör inte lika mycket nu. Blir inte lika torr i mun som innan.
 
Jag blir lite orolig i mina tankar... Om jag hittar någon att vara med och inte blir av med den här känslan som döljer sig så väl inom mig... Vad är det då för fel på mig? Är jag galen och borde låsas in?
 
Det som jag kämpar för nu är att kunna gråta när jag är ledsen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0