Dag 57 10/5-13

Depression är inte problemet. Paranoia är. Just nu i alla fall.
 
Så fort jag blir ensam litar jag inte på något någon har sagt. Därför har jag inte velat dela med mig av vad jag känner några dagar. Tänk vad mycket smaskig information som kan användas för att skada mig. Hur ni ska bete er för att jag ska må dåligt. Alla sitter konstant i mobil telefoner och liknande, skickar medellanden till varandra om hur dom ska bete sig så att jag kan tro att allt är frid och fröjd ändå sitter alla och planerar för att jag ska få ett helvete. ALLA är med på det. Jag känner inte så när jag är i sällskap med andra utan bara när jag är ensam. Ensam i mina tankar. Jag sitter och planerar motvärn för allt som kan hända. Vem som helst kan det vara som slår till.
 
Jag är inte trygg ensam, men om dettta fortsätter hur länge är jag trygg bland andra?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0