gustavbergsten.blogg.se

Att känna och veta vad jag känner och hur jag känner. Jag känner mycket samtidigt med stor styrka. Ibland övermäktigt stor så att jag inte kan kontrollera mig själv. Jag är snabb på att utveckla kännslor. Dålig på att avveckla en kännsla när jag ar fått den. Det är svårt att kritisera vad jag känner eftersom dom flesta kännslor saknar logik i hur dom uppstår. Jag tror att alla känner olika men tankarna som sprids och möter andras tankar från sina egna kännslor kan bli samma.

 

Idag pratade vi om boken hur man älskar ett barn. För mig är det självklart att lägga tonvikten i att se individen som barnet är men är det möjligt att göra det om det skulle vara mitt barn? Vill inte jag försöka skydda och styra barnet efter mina och mammans värderingar? Hur mycket av individen kommer vara kvar efter det? Om jag lär barnet att tänka kritiskt på allt är inte det att tvinga barnet att se allt som jag ser det? Som "vuxen" anser jag mig veta bättre än barn och ungdomar då dom ännu inte har haft tiden att lära sig. Men det säger inte att deras sätt att tänka är fel.
Jag får fundera mer på detta.