Dag 13 27/3-13
Skit dag idag också. Kan inte låta bli att tänka i cirklar hur dålig jag är som person. Hur kommer det sig annars att jag inte för höra "jag älskar dig" från andra än min familj. Jag tänker tillbaka till hur jag har varit och vad jag kunde gjort annorlunda... det spelar ingen roll. Vad måste jag göra för att kunna bli älskad? För det kan inte vara så att det är nåt fel på alla andra.
Funderar mycket på varför jag mår dåligt av att vara ensam. Jag har ju kvar min familj, har inte för många dödsfall i familjen eller runt omkring. Inget våldsamt förflutet. Varför mår jag ändå så dåligt av det?
Jag tror att det är för att det är det enda jag vill uppleva. Att få veta att jag duger till som person, som människa, i någon annans ögon än min familjs. Att kunna bygga en egen familj.
Att ha en familj för mig är som att leva, allt annat är bara överlevnad.
Jag kan inte känna att jag rör mig alls mot att leva.
Att ha någon att bråka med om vilken kanal vi ska titta på, att vakna upp bredvid, att kunna dela tankar och idéer med, att bråka om vem som ska plocka upp barnen från skolan, att bråka om alla småsaker i hemmet, att dela nya upplevelser med, att bli gammal med, att säga jag älskar dig till... Att ha någon att älska som älskar mig.
På grund av min ålder förväntas så mycket av mig. På grund av mitt kön förväntas så mycket av mig. Förväntningar jag inte kan uppfylla.
Kommentarer
Postat av: Sandra Swagsson
Gustav, jag kan helhjärtat säga att Jag älskar dig! Jag kan dock inte ge dig sen kärlek som du söker (för då hade nog min sambo blivit liiiiiite grinig) ;) men jag älskar dig verkligen som min vän! Du lyser upp mina dagar i skolan och det finns verkligen ingen annan som du! Du vet, vi kanske inte hörs varje dag, och vi kanske inte heller är så nära vänner. Men jag behöver dig Gustav. Du måste förstå att allt handlar inte om att vara behövd av en käresta, man kan också vara behövd Av vänner! Jag behöver dig! Jag älskar dig! Bästaste bästaste Gustav!
Svar:
Gustav Bergstén
Trackback
