Dag 39 22/4-13

Jag är rädd för att fokusera för mycket på hur glad jag blir för varenda medellande, att fokusera bara på glädjen. Att glömma bort smärtan. Jag måste veta varför jag känner smärtan innan jag kan tillåta mig själv att glömma den.
 
Jag har aldrig sett mig själv som en känslig person, men nu undrar jag om jag inte har haft fel. Jag tror jag är en känslig person bara att jag visar det annorlunda mot hur jag ser det hos andra.
 
Mitt hjärta känns som det ska slitas ur kroppen när som helst när jag försöker ta reda på exakt varför jag känner det onda. Sakta klättrar jag ur avgrunden. Jag vill aldrig tillbaka dit.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0